mrcarlis

Jag lider av ett speciellt syndrom, det så kallade SLK-syndromet (Slarvig, Lat, Klantskalle) eller Leon Sedovs sjukdom. Denna sjukdom tar utryck genom att jag ständigt för att nästan säga alltid tappar bort saker eller för all del mig själv. Jag har sedan tidig ålder slarvat bort åtskilliga nycklar, mobiler samt annat krimskrams som man nog borde kunna hålla koll på. Det är inte lätt att leva med detta syndrom, inte för mig själv men framför allt inte för mina vänner och familj men jag tror vi alla lär oss till slut. Någonstans måste man acceptera sin och andras sjukdomar för hur hade det annars varit?

Jag hoppas att med denna text nå ut till de människor som själva är drabbade eller känner människor som drabbats men som kanske inte vågar prata öppet om denna vanliga samhällssjukdom. Det kan vara din bror, syster, vän eller Pappa. Ingen kan komma ihåg allt men tillsammans kan vi minnas mycket!